Autismkvadranterna – min egen modell för att förstå våra olikheter

Jag sitter med uppgiften att förstrukturera mötet med andra autister i en 14-åringsgrupp på BUP för min egen ”fjortis” som inte alls ser poängen med att träffa andra människor öht.

Dock vet han att tre generationer aspies före honom i vår familj klarat jobb och haft intressanta karriärer just på grund av att vi envisats med att kika utanför bubblan av obegränsad nyfikenhet (som han verkar sakna tyvärr) och att vi håller stenhårt på ”pröva fem gånger” eftersom vi ju också i vuxen ålder fortfarande tvingar oss själva över den där exekutiva tröskeln och motar vår egen katastrofgeneral i dörren (den där supertalangen att måla fan på dörren så verkligt att man inte törs öppna den).

I veckan ska vi kika på Temple Grandin (filmen) där hon just myntar ”it’s a door that opens new possibilities”.

För egen del försöker jag just nu rita hur jag själv förstått hur autism kan te sig olika beroende på vilken mix av funktioner man fått med sig och i vilken grad man kan kompensera för svårigheterna genom sin intelligens.

Mina bilder nedan är inte något facit, utan bara ”så här har jag fattat det hittills” och ”jag vill gärna få hjälp att få dem att stämma även för andra än mig”. I hopp om att kunna ge sonen en möjlighet att hitta sitt utgångsläge, samt hur han genom gruppen kan finna tips, strategier mm för att öka sin förmåga (där det går) och inte minst en ödmjuk inställning inför det faktum att andra autister kan leva i en helt annan verklighet än hans egen (dvs ToM på pappret).

Någon som har tips om var jag kan finna fler exempel från de övre kvadranterna? Jag har redan läst t ex ”Be Different: Adventures of a Free-Range Aspergian” av John Elder Robison som likt mig själv blev diagnosticerad i vuxen ålder efter att poletten trillat ned när sonen fick sin diagnos.

Så här såg version 1 ut.

Så här ser version 2 ut efter lite återkoppling från omvärlden.

Innan jag förstod hur olika världar vi bebor gjorde jag mig själv skyldig till ableism vs de som inte dragit samma vinstlott som jag själv.

Nu vill jag istället se om de saker jag klarar kan vara till gagn för de som inte fått de fördelarna genom att se om det går att bygga t ex appstöd eller träna andra strategier.

Framför allt vill jag bidra till att skapa ett starkare vi bland oss som har autistiska hjärnor. DSM V buntade ihop oss, trots att vi är olika, just för att vi bär på komponenter som är väldigt lika. En del av oss har förmånen att kalla dem styrkor, fast samma komponenter i andra kontext kan vara någon annan autists största akilleshäl.

Men kanske kan mitt sätt att använda komponenten förmedlas och läras ut, om inte till alla så åtminstone till de av oss som har en starkare förmåga att kompensera?

Om strategierna fungerar för andra blir ju upp till dem att avgöra. Om de gör det, kanske det i sin tur leder till minskat energiläckage och ökad livskvalitet.

Det känns som något det vore värt att pröva